Ibland så kommer det stunder i ens liv då man bara vill rensa kropp och själ, hitta sig själv. För vissa kanske det betyder det att börja träna. För andra en resa med flygplan till en varm strand där man kan koppla av. För mig kunde det bara betyda en sak. En mycket efterlängtad roadtrip genom Europa. Från Aten i sydliga Grekland till nordliga Sverige – och sen tillbaka så klart. På vägen uppåt hade jag min pappa med på resan men på vägen ner åkte jag ensam med min ovanligt lilla bil som sällskap.
Det viktigaste för varje ”roadtrippare” är göra upp en rimlig plan för både tur och retur-resan. Hur länge kan du vara borta? Hur ser din budget ut (är ni fler på resan)? Vilka länder och städer vill du besöka? Var ska du bo?
När du har svaren på dessa tre frågor börjar det roliga!
Jag hade ungefär två månader på mig då jag kunde vara borta men jag visste att jag vill stanna upp i Sverige ett längre tag för att hälsa på familj och vänner, så jag bestämde mig för att göra både tur och retur-resan 7-9 dagar långa. Det skulle betyda ca 50-80 mil och 5-8 timmars körning om dagen, något fullt rimligt om man både vill ta sig fram och hinna se sig omkring i olika städer. Med min plan skulle jag se och sova i en ny stad nästan varje kväll! Jag visste även att min budget var ganska bra då jag hade sparat lite pengar innan resan samt att min lilla bil inte drar mycket i bensin.
Tips: när du bestämt dig vilken väg du ska ta och vart du ska stanna upp kan du genom google maps eller liknande räkna milen du kommer köra och räkna ut hur mycket (på ett ungefär) bränsle du kommer behöva. Bensinpriserna skiljer sig inte så mycket länderna åt. Det är bra att innan resan lägga upp en så precis budget som möjligt så att du är beredd på utgifterna.
Vad gäller boende så rekommenderar vi att du bokar hotell eller hostel i varje stad en eller två dagar innan du kommer dit och inte tidigare. Tänk att på en roadtrip så har du 100% valfrihet. Du kanske vill stanna kvar i en stad en dag längre eller du kanske bestämmer dig för att byta resmål och körväg. Då är det tråkigt om du redan förbokat en massa hotell.
Tips: Boka gärna hotell med parkering så att du smidigt kan parkera bilen och inte vara orolig för saker som du vill lämna kvar i den över natten. På så sätt vinner du också tid som du säkert hade gått miste om om du var tvungen att leta efter parkering nära hotellet du bokat i en stad du inte känner till. Tänk också på att det är bra om hotellet ligger nära centrum så att man kan ta sig in till sevärdheter till fots.
Din bil är ditt verktyg genom den här resan. Det är den som ska ta dig från A till Ö, så om den inte mår bra kan det skapa en massa problem och extra kostnader. Se till att en mekaniker tar en titt på den innan du ger dig iväg även om du kör en relativt ny bil. Glöm inte att en roadtrip kan vara påfrestande för en bil, speciellt om du väljer att köra genom bergiga områden, vilket det finns gott om i många länder.
Tips: Ett smart drag är att vid första tankningen i varje nytt land du besöker titta till bilen (luften i däcken, olja, vatten, att lamporna fungerar osv). Ta gärna det säkra före det osäkra. Glöm inte också att du måste ha en försäkring för bilen som täcker dig inom Europa de dagar du ska resa. Det kan man lätt få om man kommer i kontakt med sitt försäkringsbolag.
Jag är inte den bästa förebilden i att packa smart men samtidigt så betyder inte ordet ”smart” alltid ”lite”. Fördelen med en roadtrip, speciellt om du reser ensam eller om ni är två, är att man slipper ”kg-gränser” och ”vätskeförbud”. Att packa smart inför en roadtrip är dock viktigt. Tänk ut vad som kan behövas väldigt nogrannt. Om man reser som jag från syd till nord kan det vara stora temperaturskillnader (beroende på årstiden man reser så klart) och även om ma går omkring i flip-flops i Grekland kan man behöva en vårjacka i Tyskland eller Sverige. Tänk dessutom på saker som kan behövas till själva bilresan vilket kan vara väldigt olika från resenär till resenär.
Jag hade bl.a med mig det här i bilen: Kartbok, ficklampa, sovsäck och underlag, ett litet apotek, fat-bestick och glas i plast, en termos, paraply, telefonladdare, våtservetter osv.
Tips: Allt som kan behövas under en körning (tex solglasögon, mobil och mobilladdare, vatten) ska vara nära till hands så att man inte behöver stanna upp och rota i väskor eller ännu värre rota i väskor medan man kör. Investera i en mobilhållare inför resan!
Sanningen är den att om man aldrig åkt på en roadtrip förr så kan man bli lite nervös före avfart, man undrar liksom om man ska klara av att resa så många mil genom okända länder. Men den nervositeten går snabbt över till en känsla av frihet och spänning som ingen flygresa i världen kan ge.
Som sagt, jag skulle först från Aten till Sverige och det genom 6 länder med övernattning i 9 städer.
Aten – Korinth – Rio – Nafpaktos – Preveza – Igoumenitsa – Ancona (Italien) – Perugia – Florens
De flesta av er som har varit i Aten eller på någon större ö vet nog hur påfrestande det kan vara att köra i Grekland. Här möter man många envisa bilister som vill göra på just sitt sätt och som kanske inte alltid följer regler. Men för mig som bilförare tror jag att den största faran för en ovan förare i Grekland är alla mopeder och motorcyklar som dyker upp och försöker tränga sig in överallt i trafiken. Och inte nog med det så är det få av dem som har på sig hjälm.
Mitt mål är dock inte att skrämmas. Saker och ting blir bättre när man kör på stora motorvägar, vilket är fallet till 90% generellt när man ”roadtrippar”. Den största plågan på Greklands motorvägar är nog alla tullar man måste betala. Räkna med en tull var 10:e mil ungefär (om inte mer) och en kostnad på ca 3 euro för varje tull. Det kan bli en rejäl slant om du ska åka långt.
Nu satt vi hur som helst i bilen med pappa och var på väg till vårt första stopp, staden Nafpaktos, en vacker småstad nära havet lite efter Greklands tredje största stad – Patras. Där skulle vi tanka bilen och oss själva med lite kaffe innan vi skulle fortsätta mot Igoumenitsa och båten över till Italien.
Fram till Rio–bron är motorvägen från Aten ganska rak och lätt att köra på, efter Rio blir vägen dock lite smalare och svängigare med vissa undantag då vissa bitar av vägen är nya.
Efter ytterligare några timmars körning var det dags för lunch och vi valde att stanna till utanför staden Preveza på en mysig liten familjeägd taverna. Det finns gott om sådana tavernor och cafeer ni kan stanna på längs vägarna i Grekland då en stor del av landets motorvägar är av den äldre typen och tar er igenom städer och byar.
Efter totalt 8 timmars resa var vi äntligen framme vid Igoumenitsa och hamnen där Italien-båtarna går ifrån. Det går minst två båtar om dygnet därifrån till Italien och på sommarmånaderna är de alla fulla av folk.
Tips: Om du skulle välja att resa med båt så är det smart att boka någon vecka i förväg så att du garanteras en bilplats. Om du dessutom vill boka sovkabin så rekommenderar vi att du bokar ett par veckor innan.
Nu var vi på båten och här skulle vi även sova första natten i våra ”flygstolar”. Havet var lugnt och vi var trötta så det gick fint. Runt klockan 11 nästa dag var vi framme i Ancona och Italien. Nu började den riktiga ”roadtrippen” för mig då jag aldrig kört utanför Grekland. Vi körde av båten och började vår körtur mot Florens. Jag märkte direkt skillnad på motorvägarna i Italien och det tog ett par timmar att vänja sig vid den två-filiga ”autostradan” där alla körde som dårar (bilar som lastbilar).
Tips: Håll dig alltid i högra eller mitten-filen som förare i ett land du inte kört i förrut, inte bara på grund av de höga farterna i resten av filerna, men ibland får man ingen direkt förvarning i form av skyltar när man måste svänga av motorvägen förrän i sista sekund. Tro mig, det kan vara mycket jobbigt att ta fel eller missa en avfart!
Efter ca 5 timmars körning (med ett litet stopp) befann vi oss i Florens och Oj vad jag var lycklig! Vi tog en dusch på hotellrummet och gjorde oss i ordning för en tur på stan. Florens historiska centrum där gamla palats och glatt färgade hus blandas med de sex stora broarna som leder över floden Arno är fantastiskt. Den äldsta och mest speciella av dem är ”Ponte Vecchio” med sina berömda guldsmedsbodar och sin täckta gång, som leder från ”Palazzo degli Uffizi” (idag ett välkänt museum) över till ”Palazzo Pitti”. Florens får sin karaktär av sina många fästningslika palats. Kändast är nog det enorma ”Palazzo Vecchio”, rik på historiska minnen och som med sitt fantastiska, skyhöga torn når hela 94 meter över marken.
Efter en lång promenad satte vi oss på ”Osteria de Pecctori” på Piazza San Firenze och åt en otroligt god pastarätt (så klart!) samt tog ett välförtjänt glas vin. Dagen efter skulle vi åka en mycket kortare sträcka till Milano så vi bestämde oss för att stanna i Florens fram till förmiddagen och ta in mer av vad den här underbara staden hade att erbjuda.
Tips: Om du planerar att besöka Uffizi museet se då till att vara först i kön på morgonkvisten eller förköp dina biljetter någon dag innan. Det kan nämligen vara en väntetid på upp till 3-4 timmar för att gå in till utställningarna!
Florens – Pisa – Piacenza – Pavia – Milano
Turen från Florens till Milano var både lättare och snabbare. Vädret var också på vår sida så vi fick ta in en hel del fin natur och fina vyer på vägen. Efter ca 4 timmars resa var vi framme i Milano som är väldigt olikt Florens. Man märker direkt att man kommer till en storstad med sina industriområden, sina lite fattigare förorter osv. Jag och pappa hittade vårt hotell efter några felsvängar och bestämde oss för att ta oss ut och äta middag. Vi hamnade på resturangen ”Mamma Rosa” nära Piazza Cincinnato som såg ut som om den var tagen ur filmen ”Gudfadern” vilket gav lite extra charm, samt att maten var fantastisk. Det var allt vi hann med denna dag så det var tur att vi hade bestämt oss att stanna i Milano en hel dag till!
Milano var jag bekant med sedan många år tillbaka men den här gången såg jag allt med andra, vuxnare, ögon. Det var något speciellt i att besöka alla sevärdheter man sett som liten igen. Den otroligt utsmyckade katedralen ”Duomo di Milano”, Gallerian ”Vittorio Emanuele II”, ”Teatro alla Scala” och det enorma pallatset ”Sforza” med den intilliggande ”Sempione” parken. 
Jag kan även tipsa om konstmuseet ”Pinacoteca Ambrosiana” vilket jag besökte för första gången. Men en stad är inte bara dess sevärdheter, för mig är det nästan viktigare att uppleva gatorna bortom turiststråken, de dolda gränderna och stadens mindre kända kvarter. Därför bestämde vi oss för att ta en längre promenad på vår sista dag genom många kvarter runt Milanos centrum.
Tips: Om vädret tillåter det, rekommenderar vi att du köper lite enklare mat och dryck och tar en picknick i den stora ”Sempione” parken! Här kan man lätt sitta några timmar, koppla av och samtidigt ta in stadens ljud och lukter!
Milano – Locarno (Schweiz) – Luzern – Zurich
Nu hade vi passerat den Italienska gränsen och kommit in på Schweizisk mark. Vid gränsen fick vi stanna och köpa ett vignett-pass (en kostnad på 40 euro) vilket är något av en tullkostnad man betalar en gång för att kunna köra genom hela landet. Med vignett-passet klistrat på framrutan körde vi nu mot Zurich.
Naturen här är slående! Som förare fick jag lust att stanna bilen flera gånger för att ta ut kameran men det var tyvärr inte möjligt. Min pappa fick dock njuta hela vägen. Det enda smått jobbiga i Schweiz är att man åker igenom ett par större tunnlar, t.ex San Gotthard tunneln som är hela 16,9 km lång, och det är oftast kö in till tunnlarna eftersom bara en viss mängd bilar får vistas där samtidigt så det kan vara köer som ibland kan vara flera kilometer långa! Om du hamnar i en sådan kö, ta det hela med en nypa salt och försök njuta av omgivningen istället.
Väl framme i Zurich efter en lång resa (inte pga stort avstånd men pga långa bilköer) tog vi in på nattens hotell – Hotel Enigmatt som låg ett par km från city – men bara för en snabb vila. Sen var det dags för en tur i stan.
Vi hoppade in i en taxi och bad taxichauffören ta oss in till centrum. Han vände sig om och suckade. Tydligen var det en festival den här dagen och han kunde bara köra oss en bit inåt. Det var väl kul att det var en festival just idag tänkte jag, men jag hade ingen aning om vad som väntade. Vi steg av taxin och märkte direkt att det här var mer av en plåga för oss som endast hade en eftermiddag/kväll på oss att se stan.
Det var folk överallt! Berusade och påverkade människor som låg och sov på marken. Halvnakna människor över hela stan som skrek och sopor och krossat glas över hela marken. 
Det här var ínte bilden av Zurich jag förväntade mig och jag måste säga att just den här bilden efter en lång resa och höga förhoppningar gjorde mig riktigt irriterad. Men i grund och botten kom den irritationen av att Zurich ändå är en riktigt vacker stad, en vacker stad som jag inte skulle få uppleva som jag ville.
Tips: Man märker snabbt i Zurich att allt är mycket dyrare än i andra europeiska länder. En enkel pizza med dryck kan kosta närmare 25-30 euro! Men det finns några ställen med buffebar som är mer prisvärda. Sök upp dem!
Zurich – Freiburg (Tyskland) – Karlsruhe – Heidelberg – Frankfurt
Efter en natts god sömn var det tidig väckning igen. Vi åt en god hotellfrukost och sen bar det av mot Frankfurt. Det första jag förundrades över när vi kom in i Tyskland var att Tyskland faktiskt har sina berg. Jag hade alltid trott att det var ett platt land (men det kanske bara är jag).
Vägarna här är mycket bra och det finns inga som helst tullar att betala. Sträckorna är dock längre för Tyskland är ett väldigt stort land till ytan. Det tog ett bra tag att komma till Frankfurt men det var det värt. Jag blev glatt överraskad av staden. Fina gamla kvarter och torg med de traditionella timrade tyska husen som blandas ihop med nyare skyhöga byggnader. Floden som rinner genom stan med sina fina broar. Maten var inte heller så dålig. Efter en lång dag på motorvägen passade en schnitzel med ett stort glas äppelcider utmärkt!
Det var i Frankfurt som temperaturskillnaden började märkas dock. Hitills hade vi gått omkring i sommarkläder men här var det dags att ta på sig något lite varmare om kvällen.
Frankfurt – Hannover – Hamburg
Dagens tur skulle bli en av de längre, ca 500 km. Men vi var peppade! Vi hade köpt med oss lite smått och gott och började vår resa. Den tog oss 6 timmar och jag var riktigt trött när det var dags att leta upp hotellet vilket inte gick så smidigt som vi trott. När vi efter någon timme hittade fram till det så blev vi dock mycket glada. Det var superfint och beläget mitt i centrum med gångavstånd till allt.
Vi tog oss ut och gick runt i staden i flera timmar. Hamburg, Tysklands näst största stad, är så likt Stockholm att det är kusligt. Men det är ju aldrig dåligt. 
Nåja, vi gick och såg Hamburgs rådhus, St. Peterskyrkan samt den kända affärsgatan Jungfernstieg. Och senare på kvällen satte vi oss vid sjön Binnenalster i centrum och åt en enkel men god middag. Nu började i alla fall jag känna att vi snart når vårt slutmål. Imorgon skulle vi vara i Skandinavien och det fina Odense.
Tips: I Tyskland är det extra viktigt att du tankar bilen när du får chansen. Av någon anledning så har de inte så många bensinmackar på vägen som i andra länder.
Hamburg – Flensburg – Frederica (Danmark) – Odense
Danmark! Det skulle bli kul att se en annan stad än Köpenhamn. Resan gick bra fast vägarna är betydligt smalare här och danskarna har en tendens att trycka på gasen rätt så rejält. I Danmark finns det heller inga tullar men man får däremot betala en slant vid varje bro man kör över vilka i vårt fall var två i Danmark under den här resan. Och vilka fina broar! Jag var alldelles mållös nör vi körde över den jättelånga bron ”New Little Belt Bridge” mot Odense. Vyn var underbar.
När vi väl kom fram till Odense lämnade jag pappa på hotellet och gav mig ut direkt, han mötte upp mig senare. Odense är en riktigt härlig stad med gågator och små färgglada tegelhus.
Vi åt även middag på en jättebra resturang-bistro som heter ”Olivia Brasserie” och som ligger på Vintapperstraede i Odenses gamla kvarter.
Smått trötta efter alla resedagar tog vi oss tillbaka till hotellet för att sova. Imorgon skulle vi vara i Sverige och Öland.
Odense – Öresund (Sverige) – Ystad – Karlshamn – Kalmar – Öland
Sista riktiga resdagen. Nu bar det av till Sverige. Äntligen! Öland och Grönhögen låg många mil ifrån oss och vi var ett par trötta själar men det här var sista sträckan och skam den som ger sig.
När vi åkte över Öresundsbron och kom in på svensk mark blev vi stannade för en id/passkontroll. Det var faktiskt första gången under hela resan någon kontrollerade oss! Och efter det åkte vi in på första bästa bensinmack för att tanka bilen och äta en välbehövd kanelbulle.
Det tog ca 7 timmar för oss att nå Öland och min kära faster men känslan jag hade när jag parkerade bilen på hennes gräsmatta var fantastisk. Jag klarade det! Det var som om all trötthet efter att ha kört 500 mil själv försvann på en sekund. När får jag göra om det?!
